Kvarna

Kvarna ligger naturskönt längs Närsströmmen, där vattnet rinner ut från Kvarnsjön väster om byn. Här låg socknens gamla ”industriområde”, med lämningar från tidigt 1600-tal. Området restaurerades 1990–1994 och sköts i dag av Floda hembygdsförening. Allt är tillgängligt för allmänheten, och maskinerna visas i gång vissa dagar om året.

Vad som finns att se

• Vadmalsstampen — den gamla Storkvarn, med alla tillbehör för att stampa vävt ylle till tätt vadmal.
• Skvaltkvarnen — från början av 1800-talet, restaurerad till brukbart skick.
• Takpärtmaskinen — en hyvel driven av tändkulemotor, som klyver takpärt.
• Kolningsplatsen och kolarkojan, och en tjärdal.
• Ryggåsstugan, och ett litet kraftverk som ger ström till områdets belysning.

Vattnet leds fram till kvarnarna genom ett system av kanaler och dammar från Kvarnsjön.

Fyra kvarnar, ett dygn i taget

När kvarnarna byggdes vet ingen, men redan 1664 togs fyra av dem upp i en rannsakning av kvarnar och fäboställen: Överkvarn, Mellankvarn, Lisskvarn och Storkvarn. Storkvarn är i dag Vadmalsstampen.

Det fanns ingen mjölnare. Varje kvarn ägdes i andelar, och en andel gav rätt att mala ett dygn. Dygnslistor gjordes upp för ett år i taget. Kvarnen gick fem dygn i veckan, men aldrig en sön- eller helgdag eller dagen före. Malningen pågick året runt, och man stod på tur ungefär var åttonde vecka.

Kostnaderna delades årsvis efter antal dygn. Den som inte längre kunde eller ville bruka kvarnen sålde sin andel till någon som behövde den bättre. För Lisskvarn finns räkenskaperna för 1850–1863 kvar: 479 kronor och 20 öre, varav ett par nya kvarnstenar för 98 kronor. År 1863 hade användningen där halverats, och omkring 1910 upphörde malningen helt.

Kvarnstugan

Att mala en säck tog lång tid, och den som stod på tur fick utnyttja sitt dygn fullt ut för att mjäldern — den färdigmalda säden — skulle räcka till nästa gång. Till varje kvarn hörde därför en kvarnstuga, där man höll till dag som natt medan man väntade. När väntan blev lång lagades också maten där.

Kolarens koja

Från 1870-talet till omkring 1890-talet var kolningen det dominerande arbetet i skogen. Kolaren bodde vid milan i veckor, ibland månader, i en kolarkoja — en kolbo — som han byggde själv: en grop en halv meter ner i marken, en härd av gråsten i främre änden, väggar av kluvna furukubbar med vita sidan inåt, och en dörr utan gångjärn som lyftes ur varje gång man gick ut och in. En sådan koja finns att se vid Kvarna.

Kaffekopparna var i det närmaste lika svarta som kolen. De var impregnerade med sot kan man säga. Gjorde någon anmärkning därpå, fick han till svar sot är inte lort.

Betalningen för en mila var 15 kronor, en liter brännvin och en fjärdedels bunt Nåstobak — om kolaren höll sin egen kost. ”Men dessa kolare, hade ej några stora krav på livet.” Ur Frans Asps, f.d. Säljebo, berättelse i Blåklockan.

Besöka Kvarna

Varje sommar håller hembygdsföreningen familjedag vid Kvarna, med nygräddade kolbullar, kaffe med duppa och pyssel för barnen. Dagen står i kalendern när den är bestämd.

Vill ni ha en guidad visning andra dagar, skriv till hembygdsföreningen på flodahembygdsforening@gmail.com. Visningen kostar en slant.

Hitta hit

I Dala-Floda svänger ni av från väg 71/E16 mot Skeberg och Älgberget — vägen är skyltad Kvarna. Ta sedan andra avtagsvägen till vänster och följ vägen ända fram. Visa på kartan.